...däremot så har jag ny blogg på Blogger. Välkommen till Osötad och naturligt bitter

Vi ses där! :-)

...det måste vara jag. När jag startade den här bloggen så kändes den som min lilla baby. Det var lust och entusiasm. Sen hände nåt. Den blev en energitjuv mellan skola, terminsprojekt, mammaansvar och socialt liv. Och som värsta gökmorsan lämnade jag min baby vind för våg.

Jag inser nu att jag gick in för den med fel förutsättningar. Jag ville göra en bra blogg för andra att läsa när jag istället borde använda bloggen för att det är så jäkla kul att skriva.

Så det är det jag ska göra i fortsättningen. Jag ska skriva här för att det är så vansinnigt kul, och fortsätta även om inte en jäkel läser :-)

Jag har saknat de underbara människor jag lärt känna via bloggen. Dags att skicka iväg lite meddelanden och göra bot.
I'm back!

Den här veckan är temat  "Halloweenhorror" hos Mumaris Freaky Friday

Så här fina var dottern och hennes kompis innan halloweenpartyt ikväll:


OBS! Tog mig den konstnärliga friheten att lägga in en bakgrund

För att se de andra bidragen eller lägga in ett själv, så finns utmaningen Freaky Friday hos Mumari här

Får inte jag firat nej. Min dotter har precis poserat i sina nya halloweendräkter hon sytt. Hon ska inte på EN halloweenfest, nej...hon ska halloweena både fredag och lördag. Jag är avundsjuuuuuuuk!!!

Men, jag kan trösta mig med de fina halloweenspökena jag har satt på hedersplatsen på min bokhylla. De fick jag av underbara whatthefuckdotcom då jag gissade hennes födelsedag :-)

Så här fint blev det:

Nåja, egentligen är jag 40+ student. Fast idag lånade jag ut min röst till en e-learningsproduktion, och enligt manus skulle jag vara 50+ hotellägare.

För alla som inte vet så pluggar jag sista året för att sedan förhoppningsvis få jobb som manusskrivare och producent inom webbaserat lärande. Nu är jag ute sista veckan på praktik uppe på ett e-learningsföretag, och det var de som behövde röster till en produktion. Det var riktigt kul och dagens höjdpunkt. Papperskorgen jag skrev om kom på en bra andraplats :-)

Idag när jag som vanligt stressar iväg från praktiken för att hämta sonen på fritids fick jag syn på något som fick mig att stanna upp. Mariatorgets perrong stoltserade med en papperskorg som var utrustad som en strippa i Vegas. Den var draperad i lila och tigerrandigt tyg samt dekorerad med svart spets. Insidan var klädd i ett tjusigt rosa silkaktigt tyg. Alltså ingen papperskorg man vill slänga resterna av en varmkorv insmetad i ketchup.

Efter att ha slängt upp kameran och tagit några bilder kunde jag inte låta bli att undra: Vem har pimpat upp den här papperskorgen?

Jag ser framför mig ett gäng vänsterorienterade vegantjejer frän söder som vill göra stockholm vackrare.  Men skulle de verkligen välja tigerrandigt och lila? Och svarta spetsar? Nääääh....då skulle den säkert stoltsera med broderade blommor eller nåt (vaddå...jag har inga fördomar).

Ett gäng händiga transor kanske? Kan det vara svaret? Eller är det extragavanta stockholmsprofilen Nalle Knutsson som varit framme här och härjat med nål och tråd?

VEM STÅR BAKOM? JAG VILL VETA!

Papperskorgarnas svar på Betty Page finns på Mariatorgets T-station

Dags för ny Fototriss och den här veckan är temat "smaken sött".

Här är mina tre bilder


En väldigt mogen söt banan


Jag snodde dotterns jellybeans för den här bilden


Jellybeans igen. Lite närmare. Just de här liggeri min mage just nu :-)

För att se andras bidrag eller vara med i utmaningen själv, gå till Fototriss

Jag ramlade över en blogg av en händelse idag, och där fanns en utmaning jag inte kunde motstå. Den lät så här:

"Utmaningen lyder: Välj ett låtcitat, en textrad, dylikt, välj ett typsnitt, kreera. Man får inte använda färger utom vitt och svart. Man får endast använda typsnittets former. Man får inte använda sig av nån klämkäck bakgrundsbild eller något annat bildelement på något sätt alls. Endast typsnittet. Bara bokstäver."


Jag har ett rätt nördigt intresse för typsnitt. När jag hittar ett riktigt nytt snyggt typsnitt blir det som en liten förälskelse. Ja faktiskt så börjar hjärtat att slå en aningen snabbare och jag känner att jag bara måste ha det.

Nåja, här är mitt bidrag i utmaningen. Det är rader från temalåten till "True blood".

"Bad things" av Jace Everett

...och är inte klar. Men klockan är halv tre på natten, så det är dags att sova. Får fortsätta imorron kväll...

Natti-natti

Den här veckan är temat djur/djuriskt

Nu är jag med för första gången i Fototriss

Jag kör med Texas-tema


Den här skylten var inne på Billy Bob's i Forth Worth, Texas. Världens
största honky-tonk ställe. Förutom barer, restaurang, dansgolv och
konsertavdelning hade de även tjurridning. Jag såg förresten BB King
upträde live där.


De här skyltarna satt utanför en bar i "the middle of nowwhere" utanför
Dallas. Klientelet var stammisar och tittade ganska misstänksamt när
vi kom in. Stället påminde mycket om baren i filmen "Anklagad" med
Jodie Foster.


Den här texten satt på en sjukhusdörr i Dallas. Behöver nog inte närmare
förklaring.

Ikväll ska jag på förhandsvisning med tillhörande vinmingel.  Jag har ganska höga förväntningar på den här filmen, så det ska bli spännande. Vi får även träffa regissören. Kul kul :-)

Det här är beskrivningen av filmen:


Tyska dramat Die Welle, av flerfaldigt prisbelönade Gansel (Before the Fall), bygger på ett verkligt och omtalat experiment som ägde rum i en skolklass i Kalifornien 1967.

Till skillnad från Todd Strassers bästsäljande litterära skildring av händelserna på Cubberly High School i Palo Alto utspelar sig Gansels film i Tyskland. Den populäre gymnasieläraren Rainer Wenger (Jürgen Vogel) får i uppdrag att undervisa en veckolång projektkurs om autokrati. När eleverna i klassen självsäkert slår fast att en diktatur av Hitler-karaktär aldrig skulle kunna inträffa i dagens Tyskland inleder Wenger ett experiment.

För att lära eleverna hur totalitära krafter fungerar och ge dem en ökad förståelse för Tysklands egen historia grundar han rörelsen Die Welle (The Wave), där fascismens likformighet och disciplin skapar ordning, trygghet och gemenskap. Men vad som börjar som ett oskyldigt pedagogiskt rollspel urartar snart till en okontrollerbar rörelse vars vågor når långt utanför klassrummets väggar.

Jag ger en recension sen. Premiär på bio är 5 december.

Det har varit ett jäkla rabalder om Katrin Zytomierska i media och bloggar sista tiden. Hennes medverkan i Idol, hennes uttalanden, sparken från TV4 och slutligen ursäkten till Birro. Det har stötts och blötts överallt, så det tänker inte jag göra här. Däremot tänker jag skriva lite om företeelsen Katrin Z och andra representerar. Där det är ok att bete sig illa eller rentav av bedriva mobbing och förklara det hela med ”jag står för mina åsikter”. Eller den ännu snyggare frasen ”jag är i alla fall ärlig”.

Genom åren har jag stött på ett antal sådana människor. De som slänger ur sig vilka elakheter som helst, och när omgivningen reagerar negativt så utbrister människan med ett förvånat tonfall ”Men vaddå...jag var ju bara ärlig”.

Jag kan inte låta bli att undra vad som driver sådana personer. Är det brist på social kompetens? Har livet behandlat dem illa så de njuter av att trycka till andra? Eller är det gamla skolmobbare som aldrig fattat att det faktiskt inte tufft att mobbas?

Jag säger inte att det är fel att stå för sina åsikter. Eller att vara ärlig, men måste man alltid vara det till vilket pris som helst? Det finns väldigt mycket saker i livet man kan ha åsikter om helt öppet utan att ägna sig åt personliga påhopp.

Det finns personer med diagnoser som har väldigt svårt att ta till ”vita lögner” för att inte såra andra. De förstår helt enkelt inte att de förolämpar andra med sin ärlighet. Min lilla Filuren är exempel på det. Det där med sociala koder är svårt och obegripligt. Tycker han något så säger han det rakt ut. När vi är hemma är det ok, jag känner ju honom. Men det har blivit lite pinsamma situationer i sociala sammanhang ibland. För honom är det verkligen ärlighet och inte elakhet.

Men han har autism, det är hans ursäkt. Vad har alla andra sanningssägare för ursäkt? Jag tror att nästa gång jag stöter på en sådan människa som ursäkter sina klumpiga elakheter med frasen ”jag är ju bara ärlig”, ska jag bemöta med frågan ”har du möjligen autism/asperger/adhd?”

Föräldrar över hela USA rasar nu mot leksakstillverkarna Fisher-Price och Mattel. Deras dockor "The Little Mummy Real Loving Baby Cuddle and Coo Doll" påstas säga "Islam is the light". Det finns även de som hävdar att dockan säger "Satan is king".

Leksakstillverkarna förnekar bestämt att en muslimsk arbetare har meckat med dockans ljudbox.

Vad tycker ni själva? Är det en Bin Ladin-docka som skapats?