För ett par veckor sen kom jag hem från Oslo. Min älskade mormor har kommit på ålderdomshem och jag åkte dit för att hälsa på henne samt hjälpa mina föräldrar att ta hand om saker från hennes gamla lägenhet.

Av någon anledning har hon sparat på en av mina första dockor som jag hade som liten. Tror den hette "Morny-dockan" eller nåt. Trots att jag aldrig var en dock-tjej (jag klippte mest håret av dem), så kunde jag inte med att slänga den. Jag tog med den hem till stockholm. Jag antar att sentimentalitet går i släkten...

Men iaf, jag visade den för min dotter när jag kom hem. Jag blev lite förvånad över hennes reaktion. Hon utbrast "MY GOD MAMMA, DEN ÄR EVIL!!!". Sen kom en utläggning om hur ondskefull hon tyckte min barndoms docka såg ut, och hon jämförde den faktiskt med filmen "Den onda dockan".

Hon har nyligen blivit mambo igen och det går inte att undvika att det kan bli lite irritation om städning och annat. Vissa kvällar funderar jag starkt på att smyga in på hennes rum och ställa upp dockan i ögonhöjd så att den är det första hon ser när hon vaknar på morronen.

Nu när jag ser mig omkring så kan jag inte låta bli att märka att hon stökat ner en del faktiskt..

MOOOOAAAAHAHAHAHAHA!!!!

Läs även andra bloggares åsikter om Leksaker, USA, Islam